Ibland funderar jag över varför man plågar sig själv så förbannat? Det är jobbigt, man blir svettig, det kan till och med göra ont ibland (speciellt dagen efter, eller ännu värre två dagar efter), man får offra mycket annat som man annars skulle ha hunnit med och det är tveksamt om det ger någon effekt. 

Jag menar så klart träningen. Jag måste ju vara knäpp som går på 5-6 pass/vecka och plågar mig på det här sättet. Och ändå så gör jag det vecka efter vecka, och saknar det när det är uppehåll eller de få gånger jag verkligen inte kan gå. För hur jobbigt, svettigt och drygt det än är så är det förbannat skönt när man kommer hem, får i sig lite mat och sen kan ta en skön dusch och lägga sig i sängen med älsklingen. 

Så ni kommer nog se mig på många träningspass även i framtiden.